VUB N1 40843

SSnJ N 206

I slutet av 1800-talet märkte samtliga av de stora vagntillverkarna av konkurensen, och för att hålla priserna uppe startade de sju största tillverkarna 1894 en kartell kallad Vagnringen, där marknaden delades upp mellan dem. Kartellen blev lyckad för ett par av verkstäderna, men med allt fler tillverkare och allt större konkurrens blev situationen återigen ohållbar 1903-1904.

Den här gången slöts en uppgörelse mellan samtliga av de 13 tillverkare som levererade godsvagnar till SJ. De tillverkare som inte levererade vagnar till något järnvägsbolag kunde istället bygga vagnar för kartellens uthyrningsverksamhet. Under namnet ”Vagnsuthyrningsaktiebolaget Stockholm” hyrdes ett hundratal godsvagnar av olika typer ut till järnvägar som inte hade råd att köpa egna fordon.

Situationen blev återigen ohållbar eftersom de mindre verkstäderna ansåg sig bortglömda i uppgörelserna. Kartellen bröts därför redan under hösten 1908 upp, och de kvarvarande bolagen i kartellen avslutade 1911 sitt samarbete.

När VUB splittrades såldes de flesta uthyrningsvagnarna av. En av de järnvägar som köpte loss vagnar var Stockholm-Saltsjöns Järnväg, som köpte 10 vagnar littera N1. Vagnstypen introducerades av SJ 1886, och tillverkades i över 1200 exemplar bara till SJ. Konstruktionen byggde på ett 7,7 meter långt underrede i järn med längsgående golvplankor på tvärgående reglar. Väggarna, totalt 46 cm höga var delade i två delar där den övre delen gick att montera bort. Den undre delen var däremot fast monterad mot golvet. Vardera långsidan hade fyra 1,4 meter höga fyrkantiga trästolpar. Lastförmågan var 12 ton.

VUB N1 40843, dvs SSnJ Nm 206 blev kvar hos Saltsjöbanan fram till 1976, då den skänktes till nystartade mfSWB. Vagnen blev stående i Sala fram till 1983 då den släpades till Nora upplastad på en O-vagn i samband med att föreningen tömde lokstallet där. Vagnen togs in i verkstaden efter att KNJ 54 blivit klar 1998 för byte av en buffertbalk m.m. Renoveringen drog ut på tiden och vagnen färdigställdes först 2009. För att visa på hur en uthyrningsvagn var märkt målades vagnen med VUBs speciella reklammärkning. Förhoppningsvis ska vagnen med tiden även förses med gjutna skyltar och märkningen ska slutföras enligt bilden ovan.

VUB N1 40843 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

VUB N1 40843 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

 

Tillverkare: Göteborgs Mekaniska Verkstad, 1908
Lastförmåga: 12 ton
Längd över buffertar: 8300 mm
Vikt: 5,1 ton

TGOJ O 8269

SJ hade redan på 20-talet börjat modernisera öppna godsvagnar byggda på 1898 års standardunderrede med nya plåtlämmar. I samband med ombyggnader av vagnar littera NN4 och NN5 med nya spännstag i nitad L-profil hade däremot ett vinnande koncept fötts. 1933 införde därför SJ en ny standardvagn, littera O, med 11 meters flak och 7 meters axelavstånd. Vagnen blev den näst vanligaste i landet, med över 7800 exemplar tillverkade varav 7085 till SJ.

Den största utvecklingen av vagnstypen gjordes 1951, då ramverket började utföras helsvetsat och spännstaget ändrades för att öka lastförmågan från 20,5 till 24,5 ton. Den nya vagnstypen fick hos SJ littera Ou, och tillverkades i rekordmånga 7640 exemplar bara till SJ. Förutom dessa köpte även TGOJ 180 vagnar för att kunna ersätta äldre vagnstyper. Som kvarvarande TGOJ-vagn blev O 8269 under 80-talet överförd till vagnverkstaden i Tillberga. Där hämtades den av föreningen och drogs hem till Nora. I Nora tjänstgör den för närvarande som förråd för vagnsaxlar.

Tillverkare: ASJ Falun, 1956
Lastförmåga: 24,5 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 11,2 ton

SWB GK 442

SWB Hm 442 – SWB Qa 442

SWB skaffade redan 1883 två kylvagnar littera H2a speciellt avsedda för smörtransporter. Vagnarnas korgar och ramverk var till större delen byggda i trä. Dörren var för isoleringsskäl gjord så liten som möjligt, endast 120 cm hög. Vagnarna var förvisso välanpassade för uppgiften, men vagnarna var både för små och för få. År 1898 lät man därför på den egna verkstaden i Västerås bygga fem nya smörvagnar. Dessa nya vagnar, littera GK, utfördes med underrede helt i järn, ångvärme, vakuumbroms och islådor för kyltemperering.

Vagnarna hade en golvyta på 15 kvadratmeter och lastade 8 ton. Tillsammans med de två äldre vagnarna, och en senare tillverkad serie vagnar täckte SWB sitt kylvagnsbehov fram till 30-talet, då GK-vagnarna hade gjort sitt som trafikvagnar. Vår vagnskorg, något oklart vilket nummer, byggdes om till tjänstevagn och placerades i Västerås. Där blev den kvar, och efter att hjul och lagergafflar plockats bort på 50-talet användes den som bland annat reservdelsförråd vid lokstationen.

Redan 1980 fick föreningen överta två vagnsunderreden från Ramnäs bruk där det ena underredet var fd. SWB GK 442. Vagnskorg med ramverk hämtades i Västerås 1988. Vagnen har blivit stående i avvaktan på att underrede och korg ska monteras ihop. Idag har korgen tyvärr blivit ganska sliten av många år under bar himmel, men förhoppningsvis ska den kunna få komma på sina hjul inom några år, om inte annat för att den ska bli enklare att flytta.

Delförstoring av bilden på SWB 445. Foto: Järnvägsmuseum

Delförstoring av bilden på SWB 445. Foto: Järnvägsmuseum

Underredet till SWB GK 442 och GK-korgen i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

Underredet till SWB GK 442 och GK-korgen i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

 

 

Tillverkare: SWBv Vesterås, 1898
Lastförmåga: 8 ton
Längd över buffertar: 8105 mm
Vikt: 8 ton

NBJ Hios 230 7 300-1, NBJ Hios 230 7 301-9

SJ Hios 550517P – NBJ Hbis 211 8 000, SJ Hios 550518P – NBJ Hbis 211 8 001

När SJ i mitten av 60-talet började fundera på att gå ifrån de tradionella godsfinkorna med sidor av trä eller masonite och istället börja bygga vagnar med sidor i aluminiumplåt lät man hos Christian Ohlsson i Falkenberg, vilka precis hade bytt bolagsnamn till Interconsult, tillverka två provvagnar med 2/3 av sidorna öppningsbara. Det gav en mycket större lastöppning och men vagnarna var för små, varför serievagnarna Hbis gjordes längre.

Även om vagnarna var provvagnar blev de inregisterade som SJ Hios 550517 och 550518. När serieproduktionen kom igång såldes de två vagnarna till NBJ 1968. I samband med att NBJ gick över till UIC-litterering byttes littera och nummer från Hbis 211 8 900 & 901 till Hios 230 7 300 & 301 för att kunna skiljas från SJs Hbis-vagnar. De gick i trafik över hela landet fram till nedläggningen av NBJ, då de skänktes till NBVJ.

Idag används vagnarna som förrådsvagnar för banmaterial respektive vagnsdelar. Utvändigt är de ganska slitna och skulle må bra av en ordentlig tvätt, men i övrigt är de i precis samma skick som när NBJ använde dem.

NBJ Hios 230 7 300 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Hios 230 7 300 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

 

 

Tillverkare: Interconsult, 1965
Lastförmåga: 28 ton
Längd över buffertar: 12400 mm
Vikt: 11,7 ton

NBJ Q12b2 502050, NBJ Q12 502052, NBJ Q12 502056

SJ Q12b2 504621 – NBJ Uah 076 9 101, SJ Q12 502790 – NBJ Uh 071 9 116, SJ Q12 502791

När NBJ efter andra världskriget allt mer övergick från malmtransporter till skrot- och oljetransporter var man i stort behov av tankvagnar. I första hand lät man bygga om äldre vagnar littera Os/Oss med nya oljetankar. I mitten av 60-talet, när malmtransporterna nästan upphört helt och hållet köpte man in ett tjugotal begagnade SJ-tankvagnar, samtliga tillverkade av Christian Ohlsson under 40 och 50-talet.

Christian Ohlsson fick redan 1940 patent på en tankvagnskonstruktion utan egentligt underrede. Istället var hjul och buffertar fästa i två ”lådor” vilka i sin tur var svetsade i tanken. Konstruktionen gjorde vagnarna lätta, och axlarna försedda med rullager gjorde de i princip underhållsfria. Konstruktionen kom helt att dominera tankvagnsmarknaden i över 50 år. Tankarna kunde fås mellan 235 och 280 hl rymd, och axelavståndet varierade mellan 4,5 och 5,5 meter. För tjockolja, asfalt och andra produkter med låg viskositet utfördes en del vagnar med isolering och ångvärmeslingor för att kunna hålla lasten varm och flytande. Båda våra tvåaxliga vagnar köptes begagnade från Kvarntorp i maj 1965.

Eftersom Christian Ohlsson ville ha lätta vagnar blev boggievagnar ett problem, eftersom det inte fanns några lätta boggier på marknaden. På prov byggdes därför de första vagnarna med 500-600 hl tank med fyra länkaxlar. Efter tjänst hos bland annat flygvapnet och Skifferoljebolaget i Kvarntorp hamnade några vagnar på NBJ.Vår stora tankvagn är däremot av en modernare typ, med samma boggietyp som SJs Ibr-vagnar (sk. ”Kinesvagnar”). Liksom de tvåaxliga vagnarna köptes 502050 begagnad från Kvarntorp i maj 1965.

NBJ Q12 502056 har varit en vända hos Järnvägsmseum i Gävle, medan de andra båda vagnarna är tagna direkt ur trafik. Eftersom de båda tvåaxliga vagnarna saknar tryckluftsbroms är de tyvärr opraktiska som trafikvagnar. Med lite ny färg skulle de ändå bli ett trevligt inslag i miljön, speciellt i Gyttorp där 502056 hade sin hemstation på NBJ-tiden.

NBJ Q12 502052 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502052 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502056 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502056 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

 

 

502050
Tillverkare: Christian Ohlsson Falkenberg, 1951
Längd över buffertar: 12400 mm
Vikt: 19,9 ton
502052 & 502056
Tillverkare: Christian Ohlsson Värtan, 1946
Längd över buffertar: 9000 mm
Vikt: 10,1 ton

NBJ Q12 502023, NBJ Q12 502024, NBJ Q12 502026, NBJ Q12 502039

GSJ NN3 80 – NBJ N3 732 – NBJ Oss 732, NBJ N3 704 – NBJ Oss 704, NBJ N3 710 – NBJ Oss 710, NKJ N3 455 – NBJ N3/Ns 508

Våra äldre tankvagnar har till stora delar samma historia. I samband med trafikutvecklingen efter andra världskriget uppstod ett behov av tankvagnar för tjockoljetransporter från hamnen i Otterbäcken till industrierna i Gullspång och Bofors. Som komplement till de 1946-1948 nylevererade helsvetsade tankvagnarna lät NBJ på antingen den egna verkstaden i Nora eller hos Vagn och Maskin i Falun bygga om ett antal öppna godsvagnar littera N3/Oss med nytillverkade svetsade tankar. Vagnarna litterades Q12 och fick i nummer i samma serie som de nybyggda vagnarna.

Våra fyra kvarvarande äldre tankvagnar har både olika tillverkare och historia. Den äldsta vagnen, 502039, är tillika den sist ombyggda vagnen. Den levererades 1906 från Karlstad Mekaniska Verkstads Filial i Kristinehamn som NKJ N3 455. Efter NBJs bildande inregisterades den som NBJ N3/Ns 508. 1960 byggdes den om till tankvagn på vagnverkstaden i Nora. Cisternen inköptes enligt vagnkortet för 2084 kr. Till skillnad från övriga vagnar är 502039 inte utrustad med tryckluftsbroms.

502024 och 502026 är båda tillverkade av Kalmar Verkstad 1918 som NBJ N3 704 respektive 710. På 30-talet byggdes båda vagnarna om med plåtlämmar och nya kraftigare axlar och littererades om till Oss. Båda vagnarna fick cisternena moterade 1947 hos ASJ i Falun.

502023 har en brokigare historia, då den är levererad till Göteborg-Särö Järnväg av Södertälje Verkstäder 1917. 20 år senare inköpt av NBJ som NBJ N3 732 och senare ombyggd till littera Oss med plåtlämmar. Ombyggd till tankvagn i Falun 1947.

Som oljetankvagnar kom vagnarna att bli kvar i trafik till slutet av 80-talet och 5 vagnar togs vid nedläggningen över av föreningen. Den femte vagnen skrotades senare.

502026 blev 1995 uppmålad i Bofors av föreningens då nybildade Boforssektion NKJK. Under sommaren 2018 gör vi en förnyad upprustning av 502026. Även övriga tankvagnar skulle må bra av en ordentlig rengöring och ommålning, vi tar dock en i taget.

NBJ Q12 502023 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502023 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502024 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502024 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502039 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502039 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502026 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Q12 502026 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

Tillverkare: KRH, SV och KVAB, 1906-1918
Ombyggda till tankvagnar: 1947-1960
Längd över buffertar: 9000 mm
Vikt: 8,8 – 9,8 ton

 

 

NBJ E 1002

NBJ Mu 1002

En av NBJs sista stora godsvagnsbeställning gjordes 1950-1952 och innefattade ett 50-tal treaxliga vagnar med höga trälämmar avsedda för kol och malmtransporter. Vagnarna var 12,3 meter långa, vägde 12,7 ton och lastade maximalt 41 ton. Vagnarna var utrustade med tre stålluckor på vardera långsidan, och ena gaveln gick att öppna utåt för tömning.

Till skillnad från övriga vagnar (NBJ Oam 955 mfl) i serien förblev 1002 tillsammans med ett fåtal systervagnar oombyggd genom hela sin livstid. När UIC-littera infördes registrerades vagnen som privatvagn och litterat ändrades till E.

1984 var vagnen en av de sista kvarvarande vagnarna i originalskick och eftersom en buffert var skadad stod den avställd i Otterbäcken. Efter att föreningen varit och bytt bufferten hämtades vagnen hem och efter en mindre upprustning i Nora 1986 togs den i trafik av NBVJ med nådigt tillstånd av NBJs verkstad. Idag är den avställd i avvaktan på byte av golv och delar av trälämmarna. I samband med detta är det tänkt att den även ska återfå sitt ursprungliga littera, Mu.

Tillverkare: ASJ Falun, 1952
Lastförmåga: 41 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 12,7 ton

NBJ Oam 955, 961, 962, 974, 980, 987, 990 & 1011

NBJ Mu – NBJ Oau

En av NBJs sista stora godsvagnsbeställning gjordes 1950-1952 och innefattade ett 50-tal treaxliga vagnar med höga trälämmar avsedda för kol och malmtransporter. Vagnarna var 12,3 meter långa, vägde 12,7 ton och lastade maximalt 41 ton. Vagnarna var utrustade med tre stålluckor på vardera långsidan, och ena gaveln gick att öppna utåt för tömning.

Ganska snart insåg man att det 50 kubikmeter stora lastutrymmet medgav alltför stor överlast, upp mot 10 ton per vagn. För att komma till rätta med problemet byggdes 20 vagnar om med minskad lastförmåga till 39 ton. Kvarvarande oombyggda vagnar blev med tiden otympliga och var både svårlastade och svårlossade eftersom lämmarna inte gick att fälla. I slutet av 50-talet byggdes på prov en vagn om med vanliga plåtlämmar och rörstolpar. Vagnen visade sig vara utmärkt för de skrottransporter som dominerade trafiken mellan Bofors och Otterbäcken. Efter att ytterligare vagnar med plåtlämmar levererats beslutades det 1960 att samtliga kvarvarande vagnar i originalskick skulle byggas om. För ändamålet inköptes begagnade plåtlämmar och stolpar från SJ. Vagnarna fick efter ombyggnad från början littera Oau, vilket i samband med att UIC-littera började användas ändrades till Oam. Helt konsekvent var däremot inte systemet, eftersom några av de sist ombyggda vagnarna (bland annat 974) verkar ha fått behålla sitt littera från tiden med fasta väggar och följakteligen är litterade ”E”.

Lite intressant är också att NBJ i slutet av 60-talet verkar ha sammanblandat några av de vagnar som varit inne i verkstaden samtidigt. Tre av de bevarade vagnarna är därför egentligen felmärkta, eftersom Oam 974 är levererad som 967, 980 som 968 och 990 som 969. Det verkar faktiskt som att verkstaden blandat samman vagnarna, eftersom den ursprungliga 967 döptes om till 974, 968 till 980 och så vidare…

Efter att NBJs trafik radikalt minskade på 70-talet överfördes ett 20-tal vagnar till Otterbäckens Hamn (OHAB), dessa vagnar märktes i vissa fall om med ett ”P” istället för NBJ som ägarsignatur. Kvarvarande vagnar i Otterbäcke överläts till NBVJ 1989 och hämtades hem samma år. I Nora finns även Oam 955 och Oam 1011 bevarade, en vagn ur vardera serien. Vagnarna används idag främst som förrådsvagnar för slipers, räls och andra skrymmande saker.

NBJ Oam 955 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Oam 955 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Oam 961 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Oam 961 i Nora 2011. Foto: Johan Olsson

OHAB Oam 962 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

OHAB Oam 962 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

 

 

 

 

NBJ Oam 974 (967) i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Oam 974 (967) i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

 

OHAB Oam 980 (968) i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

OHAB Oam 980 (968) i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

 

OHAB Oam 980 (968) i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

OHAB Oam 980 (968) i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

 

NBJ Oam 1011 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Oam 1011 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

 

 

Tillverkare: ASJ Falun, 1950-52
Chr Ohlsson Falkenberg, 1960
Lastförmåga: 40-41 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 11-13 ton

NBJ Om 913

NBJ Ou 913

För att möta den rekordstora trafikökningen efter andra världskriget lät NBJ liksom många andra järnvägsbolag beställa nya godsvagnar under andra halvan av 40-talet. NBJ investerade i först och främst öppna godsvagnar och tankvagnar. Mellan 1948 och 1952 levererades bland annat 30 Ou-vagnar från ASJ i Falun.

Till skillnad från de mer konventionella konstruktionerna av öppna godsvagnar där vagnarna byggdes upp kring två längsgående U-balkar där samtliga delar nitades eller svetsades fast valde NBJ tillsammans med HNJ, BJ, SDJ, GDJ och TGOJ en nyutvecklad variant där hela rambalken inklusive spännstaget utfördes som en enda helsvetsad del byggd av pressade plåtdelar. Tack vare minskat materialbehov blev vagnarna lättare än SJs vagnar, varför varianten kom att kallas ”lättbyggd”. I övrigt var vagnarna liksom ”normala” O-vagnar utrustade med 9 rörstolpar per sida och höga plåtlämmar fällbara både utåt och inåt. Liksom övriga moderna godsvagnar på NBJ var de bromsade vagnarna utrustade med tryckluftbroms av Hildebrand-Knorrs patent, fastlåst i godstågsläge. Samtliga bromsade vagnar var utrustade med SAB lastautomat.

Vår vagn, 913, är troligtvis den enda kvarvarande lättbyggda O-vagnen i landet och stod vid NBJs nedläggning i Nora, varför den kom att föras över på stiftelsen NJOV. 1986 var vagnen iväg till Kristinehamn och blev lastad med motorn från skrotade NBJ T24. Tyvärr hanterades tågbromsen fel på hemvägen, varför vagnens hjul låste sig ett antal gånger under färden. Det resulterade i ett stort antal hjulplattor, vilket i sin tur har gjort att vagnen blivit förpassad som stillastående förrådsvagn i avvaktan på hjulsvarvning eller axelbyte.

NBJ Om 913 i Gyttorp 2010. Foto: Mats Abramson

NBJ Om 913 i Gyttorp 2010. Foto: Mats Abramson

 

Tillverkare: ASJ Falun, 1948
Lastförmåga: 26 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 10 ton

NBJ Oss 735

SJ N3 30844 – SJ Os 30844

Liksom NBJ Os 592 levererades Oss 735 som littera N3. Vagnen är däremot äldre än 592, då den är tillverkad av ASJ i Linköping 1908 för SJ. Vagnen blev ombyggd med plåtlämmar till littera Os 1928. Eftersom NBJ hade brist på godsvagnar i början av 60-talet köptes vagnen tillsammans med en stor mängd andra begagnade vagnar in 1961. En del vagnar var moderniserade med plåtlagergafflar och nya spännstag, medan 735 har kvar sina originalditon.

Eftersom vagnen hade den grövre typen av axlar och därmed lastade upp till 20 ton fick den littera Oss. Det finns dock dokumenterat att man ibland överlastade de gamla vagnarna rejält, den största lasten som finns nedtecknad är på hela 28 ton, inte dåligt för en vagn konstruerad för 14 tons lastförmåga.

NBJ Oss 735 i Yxhult 2011. Foto: Johan Olsson

NBJ Oss 735 i Yxhult 2011. Foto: Johan Olsson

 

Tillverkare: ASJ Linköping, 1908
Lastförmåga: 20 ton
Längd över buffertar: 9800 mm
Vikt: 8,2 ton