NBJ T22

När SJ i slutet av 1950-talet skaffade en serie diesellok som fungerade både som växellok och linjelok bestämde NBJ sig för att också modernisera lokparken. NBJ T21 och T22 levererades 1958 och överensstämde förutom färgen helt och hållet med SJ litt T2 (på 1960-talet omlittererade till T21). Loken var liksom ”stutarna” tillverkade i Tyskland av MaK i Kiel. Förutom mindre modifieringar var loken en av MaK:s beprövade standardtyper och liknande lok byggdes också till järnvägsbolag i Tyskland och Danmark.

Konstruktionen byggde på koppelstångsdrift med en blindaxel mitt mellan de fyra drivaxlarna. Under den långa främre huven placerades motorn, en rak åttacylindrig dieselmotor med turbo på 800 hk. Lokens växellåda har två olika utväxlingar, en för växlingstjänst med en största hastighet på 50 km/h och en för linjetjänst med en största hastighet på 80 km/h. Liksom SJ-loken fick T2-loken på NBJ en färgsättning med gula dekorlinjer som i fronterna bildade ett V, skillnaden var dock att NBJs lok var röda medans SJs lok var bruna.

T21 och T22 var vid leveransen multipelkörbara, men NBJ monterade i början av 1960-talet ned utrustningen eftersom den inte användes. Loken blev hemmabanan trogen fram till att NBJ förstatligades. Efter SJs övertagande placerades loken i Kristinehamn, men fick behålla sina respektive nummer. T21 ställdes av 1982 och skrotades 1986 efter att NBVJ köpt hjulsatsen för montering i T23.

T22 kom istället efter konservering att 1984 hamna i beredskapsreserven. Efter lite detektivarbete återfann NBVJ loket år 2002 i Vindelns lokhus norr om Vännäs. Loket transporterades samma år hem till Nora, där det för närvarande är under revision, vilken innefattar bland annat ommålning, motorrevision och hjulsvarvning.