För flera år sedan, redan 2019, så började vi skissa på vår vision. Vad är det vi vill åstadkomma inom drygt 10 år? Vi kallade det vision 2030 – Nu har det gått några år med en pandemi och med ett krig i Europa som ingen vet när det slutar. Vi jobbar på med visionen i sikte trots de rätt tuffa åren som har varit.
Själva visionsdokumentet i original hittar du längst ner på denna sida.
Vi vill göra “Ångtåget uti Nora” till ett av Europas Ånglokscentrum. Redan i dag har vi en av de största privata samlingarna av ånglok, 13 st. Alla dessa lok kommer inte rulla, några är för stora för vår bana, några är så slutkörda att det inte är värt att renovera dem.
Epoken
Vi tänker oss en odefinierad mellankrigsperiod mellan första och andra världskrigen. 1920-1940 typ. Då kan vi ha våra ånglok med luftbroms och elbelysning. Vi kan ha ångvärme i tågen. Vi får skarva lite kring rälsbussarna men det går det också.
Banorna
Vi har faktiskt två banor. Den ena är Nora – Ervalla Järnväg som går mellan Ervalla – Nora – Gyttorp (Käppsta) den andra är Nora Karlskoga Järnväg som tar vid i Käppsta och går ända bort till Bofors i Karlskoga. Den första banan ägs av stiftelsen NJOV. Den andra ägs av staten där vi har förvaltat banan sedan 30 år tillbaka.
Delen NKJ fick en rejäl, om ej dock färdigställd, upprustning för ca 15-20 år sedan. Delen NEJ är i ett sämre skick generellt. Vi får ett visst stöd av ägaren NJOV för att göra banunderhåll men stödet är för lågt för att vi ska kunna lyfta skicket på banan.
Vi kommer inom några år behöva göra en större upprustning av framför allt NEJ om vi ska kunna fortsätta köra tåg på Järle.
Stationsmiljöerna
I dag har vi framförallt stationer och stationsmiljöer kring Nora – Ervalla Järnväg. Vi vill göra dessa miljöer mer tillgängliga, t ex att plocka bort “rullgruset” i Järle så att det går att ta sig fram med rullator och rullstol (och för all del även barnvagn). Vi vill förlänga perrongerna så att vi kan köra längre tåg.
Vi vill också se över hela miljön, t ex att få tidsenliga planteringar på stationerna, flaggstänger med flagga som hissas mm. I Nora drunknar tåget nästan av turistbyråns affischering, turistbyrån konkurrerar även med oss om köpare i kiosken. Det är därför vi inte använder väntsalen och biljettluckan.
Tågen
Att åka med oss är att backa bandet 100+ år. Vagnarna i vårt trafiktåg är 100 år gamla. Loken är ännu äldre. En del av upplevelsen är “showen” runt det hela. Vi är klädda i uniform, vi använder de titlar som omgav järnvägen förr, vi gör honör till varandra.
Vi har även våra tidsresenärer som är tidstypiskt klädda och som ibland bara åker med, ibland utför en mer eller mindre inövad scen. Det kan vara Änkefru Johansson som försöker åka i en andraklassvagn trots att hon bara har 3:e klassbiljett. Det kan vara något helt annat.
Loken
2019 hade vi ett ånglok i drift, B 1267. Vi har sedan dess renoverat och driftsatt ytterligare två ånglok, SWB-16 och E2 1182. Vårt närmsta mål är att ha 4 ånglok i drift, då har vi en god reserv när något händer och kan köra med fler än ett tåg åt gången. B-loken tillhör de lok som är för stora på vår bana, loken mår inte heller riktigt bra av att gå så långsamt som vi kör. Planen på lite sikt är att göra oss av med B-loken och ha andra lok istället.
E2-loken är lite dissade av tågentusiaster men våra vanliga resenärer uppskattar storleken på loken. Dessutom gör den stora hytten att det går lättare att ha elever ombord. Vår plan är att skaffa en till E2:a och kunna bygga om en av dem till oljeeldning så att vi kan köra även en varm/torr sommar. Det optimala vore om vi kan köra på fossilfri olja men än så länge är denna väldigt dyr.
Vi har två större diesellok, varav det ena går att köra. Vi behöver dessa som reservmaskiner men önskemålet är att kunna få ordning på T 22 så att T 23 kan bevaras i sitt sköna bruksskick.
Vagnarna
Vi vill köra med trävagnar, helst med öppna plattformar så att man verkligen kan njuta av ångloket. Vi vill göra det möjligt för alla att åka med oss och håller därför på med ett projekt med att tillgänglighetsanpassa en vagn.
Vi kör redan nu på hösten och tidiga vintern. Vi behöver “vinterbona” fler vagnar så att de har ångvärme och belysning. I dag har vi enbart två vagnar att köra med den mörka/kalla årstiden.
Vi har en ganska stor flotta med godsvagnar. Det vore trevligt att kunna köra “godståg” eller blandade tåg lite oftare än vad vi gör i dag.
Rälsbussar
Det är här vi behöver skarva lite med historien… Rälsbussarna var järnvägens räddning, framför allt på trafiksvagare banor, under 1950-talet. Vi har en original NBJ-rälsbuss och flera rälsbussar ur SJ:s Y7-generation.
Om vi historiemässigt säger att vi var väldigt tidiga ute med rälsbussar så kan vi plocka in dessa bussar i vår trafik också. Rälsbussarna väcker många minnen för det är fler som minns dem än som minns ångtågstrafiken. Rälsbussens tidiga fördel är också en fördel för oss. Det går relativt enkelt att köra en buss. Sommaren 2023 körde vi en relativt intensiv trafik på Nora – Pershyttan, något som upplevdes som en succé även om det inte gav mer än knappt driftkostnaden tillbaka.
Vi planerar att ge en stallplats åt Rälsbussarna så att vi kan renovera en buss kommande vintrar. På sikt måste vi kunna förvara även rälsbussarna inomhus för att de ska hålla.
Hobbyn
Det här är kanske det viktigaste av allt. Vi som gör det här gör det ideellt på vår fritid. Det kan vara för att vi har ett teknikintresse, ett trafikintresse, att vi gillar att jobba med människor eller bara för att det är roligt. Tillsammans lägger vi ungefär 15 000 timmar på vår järnväg (2022 års siffror, det är inte lägre nu). Ett viktigt moment i ett ha roligt är att vi fortsatt är rädda om varandra och bryr oss om varandra. Självklarheter egentligen, tänk regnbågen och scouting, alla ska vara med och få en chans oavsett läggning och bakgrund.
För att det ska fortsätta vara roligt så måste vi jobba vidare med våra lokaler och vår arbetsmiljö. I dag innebär det en större växlingsövning för att över huvudtaget få fram vårt trafiktåg. Om banavdelningen har påbörjat/genomfört ett banarbete så kan växlingen bli ännu större. Vi behöver få till en vagnhall som gör växlingen enkel. Vi behöver få till spårutrymme så att banavdelningens fordon lätt nås och kan ställas undan efter banarbete.
Personalhus & omklädning
Omklädningen är från NBJ:s tid och är visserligen rustik men det är nog det enda goda man kan säga om den. Något separat omklädningsrum för damer finns inte, det löser vi idag med att visa respekt för varandra och inte gå in i tvättrummet när någon annan duschar men det är ingen långsiktig lösning.
Flera aktiva bor över när det är tjänstgöring/arbetshelg. Vi behöver därför vår överliggning. Vi äter dessutom gemensamma måltider och behöver därför ett fungerande kök & matsal.
Personalhusets bottenvåning rymmer i dag NBJ-arkivet i av arkivägaren utdömda arkivlokaler. Vi hoppas få ta över hela huset och kunna inrymma ett samlings/utbildningsrum kombinerat med ett personalkök där. Nuvarande luchrum på övervåningen i verkstaden skulle kunna bli ett utmärkt omklädningsrum för damer.
Utbildning
Det här är en del av vårt DNA och en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta. Vi utbildar alla som vill vara aktiva hos oss. För att få tjänstgöra i det som kallas säkerhetstjänst på järnvägen så måste du vara utbildad i din befattning. Men det är också så att för att vi ska kunna fortsätta underhålla vår bana och våra fordon som vi behöver utbilda i såväl gamla som nya arbetssätt.
Ungdomsläger
En punkt som är så viktigt att den får en egen rubrik. Flera av våra syskonföreningar har sommarläger för ungdomar. En del har haft det så länge att det nu är generation två som är med på lägret.
Vi ska försöka börja med ungdomsläger redan sommaren 2024 om allt går som vi planerar.