SWB H3 56

SJ A6 1687

För att råda bot på den akuta lokbristen i början av förra seklet fick SWB med sin kraftigt föråldrade lokpark, där 80 % av loken var tillverkade före 1870, låna och hyra in lok från GDJ och BJ. De modernaste egna loken, F3-typen från 1896, var förvisso ganska starka, men med en topphastighet på 75 km/h var loken inte särskilt väl lämpade för snälltågen Stockholm-Västerås. H3-typen, som utvecklats av Bergslagernas Järnvägar med första loken levererade 1909 var högintressant. Tack vare sitt stora samarbete med BJ kunde även SWB beställa lok av typen och de första, nr 57-60 levererades på hösten 1910.

Vissa mindre modifikationer gjordes från BJs lok, bland annat ändrades drivhjulsdiametern från 1720 mm till 1712 mm, för att kunna använda samma hjulringar som SWBs C-lok. Även sotskåpsfronten som på BJ var svagt bakåtlutad gjordes mer normalt helt vertikal. De första tre loken, där vårat nr 58 ingår, utfördes med Walschaerts slidstyrning med invändiga excentrar för motvevarna. Detta tyckte man på BJ hade visat sig vara mindre bra, inte nog med att axlarna blev tunga och svåra att reparera, dessutom tyckte man att loken gick dåligt i högre hastigheter. På försök utfördes därför SWB 60 med Deelays slidstyrning, som saknar motvevar.

Lok 58 gjorde god tjänst tillsammans med sina systrar fram till 1930, då pannan byttes. Den utbytta pannan rustades upp, och tillsammans med bland annat ett nytillverkat ramverk, reservdelar och en reparerad krockskadad tender lät man på den egna verkstaden i Tillberga år 1931 tillverka SWB H3 56. Loket blev utrustat med Deelays slidstyrning och fick på 40-talet elbelysning och spetsig sotskåpsfront.

H3-typen var mycket lyckad, och motsvarande SJ-typen littera B ansåg man vara underlägsen på grund av den dåliga gången i höga hastigheter. Höga hastigheter föresten, vid provkörningen av SWB 56 under maskininspektör Ståhles ledning kom man upp i hela 126 km/h. Det sägs att lokets hastighetsmätare då slagit i botten, men att man tack vare den med hastighetsmätare utrustade vagnen Ao 20 kunde avläsa rätt hastighet.

Loken fick efter SJs övertagande något annorlunda öden. SJ A6 1687 (nr 56) blev hemmabanan trogen fram till 1963, då hon avställdes i beredskapsreserven, medan SJ A6 1689 (nr 58) hamnade i Dalarna och gick i trafik till 1962. Lok 58 blev föreningens första lok, då hon köptes in och renoverades i lokstallet i Sala år 1976. Lok 56 såg länge ut att vara aktuellt för skärbrännarna, men togs över av Järnvägsmuseum och deponerades hos NBVJ 1981 för att 1989 kunna provköras efter en omfattande renovering. Båda loken är idag avställda i avvaktan på tubbyte, men förhoppningsvis är SWB 56 aktuellt att ta in i verkstaden efter NBJ 16. SWB 58 är deponerad till FSVJ i Oxelösund.

 

Tillverkare: Nydkvist och Holm 1910
SWB Verkstad 1931
Cylindrar: 520/610 mm
Drivhjulsdiameter: 1712 mm
Dragkraft: 7500 kg
Längd över buffertar: 17212 mm
Vikt i tjänst: 91,4 ton
Största tillåtna hastighet: 90 km/h