Trafikplatser på linjen Nora – Bofors

NORA

Se här

PERSHYTTEVÄGEN

Hållplats kortvarigt under 1930-talet, återinförd år 1943 som rälsbusshållplats och liksom övriga sådana nedlagd år 1966 när rälsbusstrafiken upphörde.

Pershyttevägen och linjen mot Gyttorp våren 2004. Foto: Mats Abramson

Pershyttevägen och linjen mot Gyttorp våren 2004. Foto: Mats Abramson

PERSHYTTAN

Dagens station Pershyttan bestod från början av två olika trafikplatser. Dels själva lastplatsen och dels skiljeväxeln mellan NBJ och spåret till Pershyttan. Det knappt 2 kilometer långa sidospåret till gruv- och hyttanläggningarna byggdes kort efter järnvägens öppnande år 1874 och fanns kvar fram även ett tag efter gruvans nedläggning men blev slutligen rivet år 1975. Vid gruvorna fanns även smalspår både ovan och under jord med flera spårvidder, bland annat korsade ett 600 mm spår i plan NBJ strax öster om malmutlastningen.

Spåret återinlades av NBVJ med hjälp av statligt bidrag redan 1983 och återinvigdes 1985. Formellt heter lastplatsen sedan 1995 Pershyttan övre och växeln följakteligen Pershyttan nedre.

Ångtåg i Pershyttan 2008. Foto: Peter Appelros

Ångtåg i Pershyttan 2008. Foto: Peter Appelros

Hyttan i Pershyttan 2007. Foto: Bengt Oberger

Hyttan i Pershyttan 2007. Foto: Bengt Oberger

 

GYTTORP

Stationen i Gyttorp kom till av flera skäl. Dels hade man redan när järnvägen Nora-Karlskoga var på planeringsstadiet konstaterat att backarna mellan Nora och Striberg inte skulle kunna forceras utan att först dra spåret söderut och därefter avancera norrut. Dessutom möjliggjorde stationen med sin närhet till sjön Vikern att knyta ihop sjöfarten och järnvägen, viktigt för att kunna konkurera med närbelägna Vikern-Möckelns Järnväg.

Redan 1858 hade ett krutbruk anlagts på orten vilket ingick i det år 1886 startade ”Gyttorps Sprängämnes AB”, vilka 1915 blev uppköpta av Nitroglycerinaktiebolaget (senare AB Nitro-Nobel). Utlastning av sprängämnen skedde från början vid stationen i Gyttorp, men flyttades senare till söder om samhället till Käppsta.

Gyttorps bangård 1970. Foto: Björn Malmer

Gyttorps bangård 1970. Foto: Björn Malmer

 

Tågmöte i Gyttorp i 1974. Foto: Björn Malmer

Tågmöte i Gyttorp i 1974. Foto: Björn Malmer

 

Stationshuset i Gyttorp 2011. Foto: Mats Abramson

Stationshuset i Gyttorp 2011. Foto: Mats Abramson

 

KÄPPSTA

Lastplatsen tillkom 1934(?) för att kunna sära på lastning av färdiga sprängämnen och råmaterial. Till lastplatsen anslöt ett 600 mm smalspår till sprängämnesfabriken. Omlastning skedde direkt mellan NBJs och smalspårets vagnar. Föreningen anlade här en hållplats i början av 1980-talet för att kunna erbjuda parkeringar främst i samband med Nora Marknad. Vi planerar att inom kort anlägga ett rundgångsspår på platsen.

Käppsta lastplats år 1970. Foto: Jörgen Larsson

Käppsta lastplats år 1970. Foto: Jörgen Larsson

 

KNAPPTORP

Liksom många andra hållplatser infördes Knapptorp, ca 1 km norr om stationen i Bengtstorp, någon gång under 1930-talet, men det var först under rälsbusstiden som hållplatsen hade någon betydelse. Nedlagd 1966 men återinförd av NBVJ.

SWB Y3 16 vid vägövergången i Knapptorp år 2010. Foto: Mats Abramson

SWB Y3 16 vid vägövergången i Knapptorp år 2010. Foto: Mats Abramson

 

BENGTSTORP

Bengtstorps station var från början en av de viktigaste trafikplatserna utmed sjön Vikerns strand. I Bengtstorp fanns från början en trespårs bangård och ett 300 meter långt sidospår till en mindre hamnanläggning. Från början skedde här omlastning av malm mellan pråm och järnväg, men i samband med att smalspåriga BDJ köptes upp och lades ner år 1906 flyttades all malmomlastning till Vikersvik och Bengtstorp tappade sin betydelse som station. Det ena sidospåret låg kvar fram till 1951 (möjligen av beredsskapsskäl) då stationen nedgraderades till hållplats.

Bengtstorps fd. stationshus i oktober 2007. Foto: Michael Erhardsson

Bengtstorps fd. stationshus i oktober 2007. Foto: Michael Erhardsson

 

VIKERSVIK

Smalspåriga Wikern-Möckelns Järnväg byggdes samtidigt som Nora-Karlskoga Järnväg och eftersom banorna var tvugna att korsa varandra någonstans söder om sjön Vikern bestämdes det att båda banorna skulle anlägga sina stationer på samma plats i Vikers socken. Stationen, mitt mellan Vikers kyrka och Vikerbyarnas skola, döptes till Vikersvik. På sjöns västra sida kom smalspåret från Striberg och på dess östra sida normalspåret från samma ort. Strax öster om stationen korsade banorna varandra i en plankorsning. 1906 köptes smalspårsjärnvägen upp av NBJ och i samband med detta flyttades all malmhantering längs Vikerns stränder till Vikersvik, där malmfickor byggdes.

Smalspårsjärnvägen till Dalkarsbergs gruvor och hytta fanns kvar fram till 1954 och några år senare nedklassades Vikersvik till lastplats. Idag finns endast ett genomgående spår och delar av ett sidospår kvar, men möjligen kommer NBVJ i framtiden att här anlägga en mindre bangård för att kunna köra ångtåg till Vikersvik.

Vikersvik station 1934. Foto: Örebro länsmuseum

Vikersvik station 1934. Foto: Örebro länsmuseum

 

NYA VIKER

En av få stationer som föreningen har skapat är Nya Viker. Här byggdes i samband med EU-projektet 2004-2008 en större hållplats vilken formellt är stationsklassad för att rälsbussar från både Nora och Bofors ska kunna stanna samtidigt. Nya Viker kallades på NBJ-tiden för Vikerbyarnas skola, men det fanns ingen hållplats på platsen.

Spårriktaren i Nya Viker i april 2008. Foto: Mats Abramson

Spårriktaren i Nya Viker i april 2008. Foto: Mats Abramson

 

ENBERGSÄNG

Sträckan Nora-Karlskoga går till största delen genom obebyggda skogar, men i Enbergsäng fanns lite tätare bebyggelse. År 1907 inrättades därför en hållplats vid en närbelägen banvaktsstuga. Med tiden blev placeringen allt mer opraktisk, speciellt sedan banvaktsstugan rivits, varför hållplatsen år 1955 flyttades till närmsta vägkorsning.

Enbergsängs banvaktsstuga, förmodligen på 1930-talet. Foto: NBJ-arkivet

Enbergsängs banvaktsstuga, förmodligen på 1930-talet. Foto: NBJ-arkivet

 

KORTFORS

När järnvägen Nora-Karlskoga byggdes var hyttan i Karlsdal en av de största i hela Bergslagen och var givetvis tilltänkt som en stor godskund. Eftersom Karlsdal ligger på västra sidan av Svartälven och järnvägen mot Nora skulle gå på den östra sidan var man tvungen att korsa älven någonstans. Cirka 3 kilometer söder om bruket var älven så pass smal att man kunde bygga en bro, och sydväst om bron anlades en större station. Man satsade så stort på Kortfors och Karlsdals bruk att man även lät uppföra lokstation och verkstäder på platsen.

Ganska snart visade det sig att satsningen på Karlsdal inte var helt lyckad, järnbruken i Bofors och Pershyttan var mer lönsamma. Dessutom låg Kortfors station mitt ute i skogen, närmsta bebyggelse låg åtminstone 2 kilometer bort och några vägar fanns det inte. År 1891 flyttades därför verkstäderna till Nora och lokstationen minskades ned till att endast omfatta ett växellok för vagnar till och från bruket. 1889 hade man dessutom sålt av det redan då ganska olönsamma sidospåret till bruket till den ännu mer olönsamma Svartälvs Järnväg.

Redan 1936 lades Svartälvsbanan ned, och Kortfors station tappade ytterligare betydelse. Efter nedläggningen av persontrafiken 1966 ställdes NBJs sista rälsbuss, Yo2 nr 3, upp i godsmagasinet. Stationshuset är sedan mitten av 1980-talet länge privatbostad och de sista resterna av lokstallet och vattentornet revs i samband med nedläggningen 1986.

Kortfors station år 1979. Foto: Stefan Olsson

Kortfors station år 1979. Foto: Stefan Olsson

Bron över Svartälven i juli 1977. Foto: Björn Malmer

Bron över Svartälven i juli 1977. Foto: Björn Malmer

BOFORS

Bofors station vid sjön Möckelns norra strand var en av de viktigaste trafikplatserna när Nora-Karlskoga Järnväg byggdes. I Bofors fanns sedan 1600-talet ett järnbruk, och med sjöanslutningen till Vänern knöt man järnvägen till en viktig transportled. Under Alfred Nobels ledning startades i Bofors även krutbruk och kanontillverkning på 1880-talet vilket ytterligare bidrog med trafikunderlag för järnvägen.

Stationen var en av banans största, och redan på 1870-talet fanns det 4 spår i bredd. I samband med att NKJ ombildades till NBJ byggdes ett nytt stationshus och bangården byggdes ut till hela 13 spår i bredd. När rälsbussar och diesellok anskaffades byggdes två trespårs lokstall. Från stationen gick sidobanor till Valåsen, Björkborn, Järnverket och Bofors Skjutfält.

I slutet av NBJs historia användes den stora bangården som uppställningsplats för avställda vagnar. Efter rivningen av Karlskoga Station flyttades all godstrafik till Bofors och fortfarande idag är Bofors station en viktig del av transportnätet i Värmland.

Bofors station 1924. Foto: NBJ-arkivet

Bofors station 1924. Foto: NBJ-arkivet

Bofors station 55 år senare. Foto: Christian Guldberg

Bofors station 55 år senare. Foto: Christian Guldberg