O&K MB10N

Under hösten 2017 fick vi ett erbjudande att ta över en lokomotor från Vossloh i Örebro. Lokomotorn var tänkt att skrotas men den dåvarande föraren föreslog att loket skulle skänkas till NBVJ. Vi accepterade naturligtvis gåvan eftersom det är ett bra komplement till de Z43 lokomotorer vi redan har.

Lokomotorn, O&K MB10N, är tyngre än Z43 samt har en lägre max hastighet vilket gör att den har en högre dragkraft än Z43. Lokomotorn kördes för egen maskin
från Vossloh i Örebro till Nora hösten 2017.

Endast 18 lokomotorer har byggts av den här typen under åren 1964-1971 och vår lokomotor är det enda exemplaret i Sverige. Den byggdes ursprungligen för Landespostdirektion Berlin och levererades dit i december 1968. Den har sedan kommit till Sverige 1988 där den har tjänstgjort hos Gullfiber i Billesholm respektive Söråker. År 2000 kom den till IQR Solutions i Trollhättan och sedan vidare till Vossloh i Örebro och nu är den alltså hos oss på NBVJ.

Tillverkare: Orenstein & Koppel 1968
Motor: Deutz F12L714
Effekt: 250 hk
Dragkraft: 10 Mp
Längd över buffertar: 7640 mm
Vikt i tjänst: 36 ton
Största tillåtna hastighet: 30 km/h

SJ Ou 82512

SJ Oms 371 0387

SJ hade redan på 20-talet börjat modernisera öppna godsvagnar byggda på 1898 års standardunderrede med nya plåtlämmar. I samband med ombyggnader av vagnar littera NN4 och NN5 med nya spännstag i nitad L-profil hade däremot ett vinnande koncept fötts. 1933 införde därför SJ en ny standardvagn, littera O, med 11 meters flak och 7 meters axelavstånd. Vagnen blev den näst vanligaste i landet, med över 7800 exemplar tillverkade varav 7085 till SJ.

Den största utvecklingen av vagnstypen gjordes 1951, då ramverket började utföras helsvetsat och spännstaget ändrades för att öka lastförmågan från 20,5 till 24,5 ton. Den nya vagnstypen fick hos SJ littera Ou, och tillverkades i rekordmånga 7640 exemplar bara till SJ. Förutom dessa köpte även TGOJ 180 vagnar för att kunna ersätta äldre vagnstyper. Föreningen har i dagsläget 3 Ou-vagnar, SJ Ou 80197, 82364 & 82512, vilka övertogs av NBVJ på 80- och 90-talet.

SJ Ou 82512 blev i början av 90-talet ombyggd till kranvagn av föreningen och används av banavdelningen för att hämta in utbytta slipers, träd och mycket annat. Vagnen är dock mycket sliten och kranen kommer troligen att flyttas till SJ Oa 100064 eftersom denna vagn är betydligt kraftigare konstruerad.

Tillverkare: AGEVE, 1957
Lastförmåga: 24,5 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 10,8 ton

TGOJ F3 147

TGOJ DF4 130

För att ersätta ett antal 1880-talsvagnar lät Oxelösund-Flen-Westmanlands Järnväg (OFWJ) mellan år 1926 och 1935 bygga totalt sex tvåaxliga kombinerade post- och resgodsvagnar littera DF4. De tre första fick nummer i OFWJs egen nummerserie 1126-1129, men i samband med sammanslagningen av FLJ och OFWJ till TGOJ år 1931 infördes en gemensam nummerserie. Således blev den år 1931 levererade vagnen TGOJ 130 en av de första vagnarna att bli levererad direkt till TGOJ.

Utvändigt var vagnarna ganska lika SJs CF4-vagnar med sina raka takändar, smala fönster och rödmålade furupanel. Vid leveransen var de utrustade med tryckluftsbroms, vakuum- broms och AGA-belysning.

På 50-talet, när de flesta postkupéerna slopades byggdes fem av de sex vagnarna om till rena resgodsvagnar littera F3. Vagnarna numrerades även om, och DF4 130 blev F3 147. Som sådan gick den i trafik till mitten av 60-talet då den tillsammans med övriga trävagnar ställdes av i Eskilstuna. När SJK 1969 började leta lämpliga trävagnar att hänga efter det ånglok man då avsåg anskaffa kontaktades man av TGOJs trafikintendent Asklöf och erbjöds att överta fyra vagnar. När SJK efter knappt 10 år insåg att man inte hade resurser att underhålla ett eget tågsätt övertogs vagnen av dåvarande mfSWB 1978.

Föreningen använde vagnen som resgodsvagn de första åren, men 1992 installerades ett 3-fas generatoraggregat på 36 kW driven av en Bolindersdiesel i vagnen för att vagnen skulle kunna fungera som kraftkälla vid resor, banarbeten m.m. Tyvärr är vagnens träkorg i ganska dåligt skick, varför den endast används som tjänstevagn.

Tillverkare: Kockums Malmö, 1931
Längd över buffertar: 13,2 mm
Vikt: 15,6 ton
Största tillåtna hastighet: 90 km/h

SJ Gru 31824

SJ Grh 31824

SJ beställde 1924 sina första ”moderna” godsfinkor. De 400 st vagnarna hade en 11 meter lång korg med högvälvt tak men endast 6,4 meters axelavstånd. Invändigt var vagnarna utrustade för hästtransport med surrningsöglor m.m.

Ett antal vagnar byggdes om med ökat axelavstånd till 8,1 meter och littera Gi under mitten av 40-talet för att medge högre hastigheter. Under 1960-talet togs hästinredningarna bort och de kvarvarande Grh-vagnarna blev omlittererade till Gru.

Vagn 31824 blev i början av 80-talet omhändertagen av NBVJ och 1987 byggdes vagnen om till brand-, vatten- och katastroffinka med en 10 kubikmeter stor vattentank och motorpump för att kunna användas vid brandbekämpning längs linjen. På senare år har vagnen även utrustats för ogräsbekämpning.

Tillverkare: ASJ Falun, 1933
Lastförmåga: 19 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 12,6 ton

SJ Oa 100064 & 100165

SJ Oam 363 0017 & SJ Oam 363 0094

Efter andra världskriget krävde Försvaret att SJ skulle klara av att transportera de nya stids- och pansarvagnstyper som just levererats. För att förenkla för sig lät man stidsvagnstillverkaren Landsverk i Landskrona, vilka just levererat stridsvagn m/42, ta fram en ny vagnstyp för ändamålet. Vagnarna gavs samma huvudmått som vanliga O-vagnar, men gjordes treaxliga och kraftigt förstärkta för att klara av två stridsvagnar m/42 per vagn.

De första 75 vagnarna levererades 1949 och registrerades in som SJ Oa 100048-100122. Vagnarna visade sig förträffliga för även för transporter av jordbruksredskap och andra tyngre laster. Landsverks sista vagnsleverans gjordes 1953, då ytterligare 25 vagnar, SJ Oa 100146-100170, levererades. Ganska snart efter leveransen insåg man att de så kallade ”automatstolparna”, dvs de mekaniskt fällbara stolparna var livsfarliga om förreglingen slutade fungera. Därför togs frigivningsmekanismen bort och de öppningsbara stolphållarna svetsades fast.

Vid UIC-littereringen i slutet av 60-talet fick vagnarna littera Oam och nummer 363 0 001 – 099. Vagnarna gick i trafik fram till slutet av 80-talet, då de ersattes av vagnar med bättre gångegenskaper och bättre bromssystem. Hos NBVJ har vagnarna använts som förråd för banmaterial. Före detta SJ 100064 är tänkt att byggas om till kranvagn, eftersom Oa-vagnstypen är betydligt kraftigare än nuvarande kranvagn, Ou 82512.

SJ Oa 100165 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

SJ Oa 100165 i Gyttorp 2011. Foto: Johan Olsson

 

Tillverkare: Landsverk, 1949 & 1953
Lastförmåga: 39 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 14,6 ton

SJ Obu 97270

SJ Rs 390 0045

SJs behov av vagnar för transport av långa laster var länge ganska begränsat, man klarade sig bra med de fyra äldre vagnar littera Nb man övertagit med Västkustbanan år 1897. År 1910 tillkom ytterligare två vagnar för långa laster, då djuplastningsvagnen littera Sd levererades.

1934 var Nb-vagnarna utslitna och en ny boggievagnstyp med 20 meters öppet flak, normala 80 centimeter höga plåtlämmar och 42 tons lastförmåga levererades i 5 exemplar. Vagnstypen blev riktigt och fram till 1947 levererades hela 225 Ob-vagnar. 1959 var de äldsta av Ob-vagnarna utslitna, och en ny helsvetsad variant med högre lastförmåga men utan sidolämmar levererades i 200 exemplar. Ursprungligen var stolparna mekaniskt frigivningsbara på samma sätt som på SJ littera Oa, men på vår vagn har de ersatts med vanliga fasta stolphållare.

Tillverkare: Christian Ohlsson Falkenberg, 1959
Lastförmåga: 56,5 ton
Längd över buffertar: 21240 mm
Vikt: 23,5 ton

SJ Ore 90867

SJ Klps 333 0181

I början av 1960-talet köpte SJ en ny, internationellt standardiserad flakvagn med 12,6 meters flak och 8 meters axelavstånd. Vagnen utfördes i Sverige både med normala rundstolpar, men även med moderna pressade plåtstolpar. Vagnarna levererades normalt med låga pressade utåt fällbara plåtlämmar, men vissa vagnar fick dessa borttagna redan tidigt. En variant av vagnen byggdes även anpassad för containertransport.

Vagnarna tillverkades i stort antal till flera europeiska länder, förutom Sverige fanns vagnstypen i bland annat Tyskland och Norge. I Sverige tillverkades vagnarna av bland annat Kockums i Malmö, Gävle vagnverkstad och Christian Ohlsson i Falkenberg. Ursprungligen hade de svenska vagnarna littera Ore, men 1966-1968 littererades de om med UIC-littera och blev då Kbs respektive Klps beroende på om vagnarna hade sidolämmar ej.

Före detta SJ Ore 90867 slutade sina dagar som trafikvagn på verkstaden i Tillberga som förråd för hjulaxlar. 1990 togs vagnen tillsammans med övriga förrådsvagnar om hand av NBVJ och sedan dess har vagnen använts av banavdelningen för transport av slipers, räls, timmer m.m.

Tillverkare: Christan Ohlsson
Falkenberg, 1963 Lastförmåga: 27,5 ton Längd över buffertar: 13900 mm Vikt: 11 ton

SJ Oe 88591

SJ Oms 371 5501

mitten av 1950-talet var SJ i behov av att modernisera sin godsvagnspark. Trots den rekordstora serien med Ou-vagnar behövde man fler flakvagnar för att ersätta kvarvarande uddavagnar och de äldsta O-vagnarna av standardtyp. Baserad på Ou-vagnen togs en ny vagnstyp med normalt 11 meters flak men 28,5 tons lastförmåga fram.

Vagnstypen, Oe, levererades i över 5000 exemplar och var under 60 och 70-talet en vanlig syn i godstågen. Vid UIC-reformen 1966-1968 döptes vagnstypen om till Oms. NBVJ har ägt många Oe-vagnar sedan flytten till Nora, men den enda som är kvar idag är Oe 88591, byggd av ASJ i Falun 1960. Vagnen används som förråd av banavdelningen, bland annat är en plattformskant i granit lastad på vagnen för närvarande.

Tillverkare: ASJ Falun, 1960
Lastförmåga: 28,5 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 11,5 ton

SJ Ou 82364

SJ Oms 371 0240

SJ hade redan på 20-talet börjat modernisera öppna godsvagnar byggda på 1898 års standardunderrede med nya plåtlämmar. I samband med ombyggnader av vagnar littera NN4 och NN5 med nya spännstag i nitad L-profil hade däremot ett vinnande koncept fötts. 1933 införde därför SJ en ny standardvagn, littera O, med 11 meters flak och 7 meters axelavstånd. Vagnen blev den näst vanligaste i landet, med över 7800 exemplar tillverkade varav 7085 till SJ.

Den största utvecklingen av vagnstypen gjordes 1951, då ramverket började utföras helsvetsat och spännstaget ändrades för att öka lastförmågan från 20,5 till 24,5 ton. Den nya vagnstypen fick hos SJ littera Ou, och tillverkades i rekordmånga 7640 exemplar bara till SJ. Förutom dessa köpte även TGOJ 180 vagnar för att kunna ersätta äldre vagnstyper. Föreningen har i dagsläget 3 Ou-vagnar, SJ Ou 80197, 82364 & 82512, vilka övertogs av NBVJ på 80- och 90-talet. 82364 hamnade efter SJ-tiden hos Bofors som internvagn, där bland annat stolphållarna skars bort. Vagnen står för närvarande avställd i Granbergsdal i avvaktan på beslut om dess framtid.

Tillverkare: AGEVE, 1956
Lastförmåga: 24,5 ton
Längd över buffertar: 12300 mm
Vikt: 9,7 ton